Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan

Dai Sijies tunna lilla roman Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan har i den svenska upplagan ett mycket vackert omslag. Det är en bild från Guangxi, från 1976 med titeln Tygförsäljning som finns att hitta på Etnografiska muséet. Den enda invändningen är måhända att den inte speglar innehållet i romanen särskilt bra. Det är sån’a smällar man får ta …

Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan handlar nämligen mest om de två unga männen med borgerlig uppväxt som 1971 skickas till den lilla byn på Himmelska Fenix-berget. Där ska de omskolas och bli riktiga arbetare. Lou och den namnlöse berättaren lever ett hårt och smutsigt liv i huset på pålar. De har en skatt med sig från Chengdu, en fiol, som fascinerar byäldsten. När han dessutom märker att de har en talang för att berätta skickas de ibland till staden två dagsmarscher bort där de får se en film på den lilla bion och när de kommer tillbaka återberättar de den. (Vilket påminde mig om Filmberätterskan som jag skrivit om här.) Lusten på berättelser är stor och i en by lite längre bort bor en annan ung man, med en hemlig koffert fylld av böcker. De två ungdomarna gör allt för att komma åt böckerna, de drömmer om att kunna vidga sin värld och läsa historierna från ett fjärran Europa. Dessutom blir de båda förälskade i skräddarens dotter, hon älskar att lyssna till deras berättelser om ett annat liv.

Det här är en charmig bok som med en gripande berättelse och små medel sätter läsaren in i livet i kulturrevolutionens Kina. Jag skulle kanske klassa det som en ungdomsbok; språket är enkelt och uppbyggnaden rak och enkel, texten lättläst och historien lätt att ta till sig. Därför är det synd att se att boken inte finns att köpa längre i svensk översättning. Den skulle vara ett perfekt val att läsa i skolan. Där finns mycket att samtala om och för mig är det kärleken till läsning, böcker och berättandet som gör boken extra fin.

Jag läser att boken delvis bygger på Dai Sijies egna erfarenheter under sin ungdom i Kina och det gör att den blir en perfekt avslutning på Kulturkollos tema ”det som är sant”. Nästa vecka väntar nytt tema, det kommer att synas här hemma hos mig också, jag lovar att det blir både välmatat och spännande!