Fernando Pessoa sitter med ett glas i hand mitt ibland shopping och restauranger. Lite längre ned på gatan hittar jag världens äldsta bokhandel: Bertrand Livreiros från 1732. Jag blev tvungen att köpa en liten tunn bok, det blev dikter som Pessoa skrivit på engelska. Han var portugis men växte upp i Durban, utbildade sig på engelska och skrev på båda språken.
(The Night is My Garment)
The night is my garment, the stars
Are my girdle in space;
The day is a thing that wars
With mine outer grace
Of stars.
100 år sedan han födelse är det iår och det moderna museet Centro Arte Moderna har en stor utställning. Antonio da Costa var en för mig okänd konstnär som verkligen imponerade.
Few things in my life make me as happy as this painting.
Kaffe och pasteis de nata ackompanjerade av skränande gröna papegojor i den vackra trädgården avslutade besöket på ett mycket sevärt museum. Berättelsen om Calouste Gulbenkian är ju helt otrolig bara den. Han hade armenisk bakgrund, föddes i Albanien och startade sitt konstsamlande vid fjorton års ålder. Han byggde upp en förmögenhet när han fick ersättning för en affär i oljebranschen, 5 % av ägandet i Shell och 5 % i BP. När andra världskriget kom till Paris tog han sina konstskatter med sig till Lissabon. 1955 testamenterade han dem och nu driver en stiftelse museet. Det som var extraordinärt
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer