Idag går festernas fest av stapeln i stadshuset och lite extra firar jag förstås litteraturpristagaren Patrick Modiano. Den enda bok jag läst av honom är Dora Bruder, som vi också har pratat om på Kulturkollo läser på FB. Mer om det samtalet dyker upp på kollo idag men jag vill ändå skriva något litet här på bloggen om en roman som trots sitt tunna omfång kräver både tid och eftertanke. Boken börjar med att författaren hittar en efterlysning i en tidning från krigsåren. 15-åriga Dora Bruder eftersökes, författaren besutar sig för att undersöka gåtan och beger sig ut på en tur i historien och samtidigt på vandring i sina egna minnen. 
Ett av Modianos grepp i den här romanen är att genomgående ge mycket nogranna geografiska anvisningar, platserna specificeras med exakthet och kartan tycks mycket viktig för författaren, kanske är det en sätt att betvinga hans egen vilsenhet i tillvaron? Just alla adressangivelser gör att jag känner mig lite utestängd från romanens värld. Det skapar inget universellt utan en sluten värld, en sluten krets som jag inte känner mig inbjuden i. Idag hittade jag till fotot av Dora Bruder och hennes familj och då blev berättelsen lite mer engagerande. Livsödet för en judisk familj som bodde i Paris under ockupationen blir en aning mer levande genom Modianos roman och visst kan jag hålla med akademiens motivering. ”För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”.
 |
| Dora Bruder med sin mor Cécile och far Ernest. |
Jag har läst De yttre boulevarderna och De dunkla butikernas gata och kan rekommendera den sistnämnda. Recensioner finns på bloggen idag 🙂
Tack!