timme noll – Lotta Lundberg

En av julens böcker var Timme Noll av Lotta Lundberg. Nominerad till Sveriges Radios Romanpris och med mycket fin kritik i bagaget (SvD, GP), klart att jag blev sugen när den stod på hyllan i biblioteket. Tur att jag svepte med den i min väska där i snabbrajden för det är väldigt bra, väldigt-väldigt bra, en av årets bästa svenska faktiskt.

Jag brukar ofta vara lite dubbel till berättargreppet som innebär att olika personers livsöden i olika tider ska flätas samman och kommentera eller spegla varandra. Det kan bli varning för alltför uppenbart konstruerat, men Lundberg gör det så snyggt, så skickligt och så intressant att jag läser vidare utan att störa mig allt för mycket.

Jag får här alltså i min läsning följa tre kvinnor i tre olika tider som vid första anblicken inte har särdeles mycket gemensamt. Hedwig är en djupt troende författarinna som hankar sig fram i krigets Berlin: Isa är en ung flicka i Uppsala i mitten av 80-talet som med hjälp av en psykolog försöker hantera sitt liv och i samtiden lever Ingrid. Hon är prästfrun som avslutat sin egen yrkesbana som terapeut för att flytta med sin make till en ö i Stockholms skärgård. Alla ställs de inför livsval som de behöver göra, beslut som behöver fattas och hur de ska hantera att leva med konsekvenserna av sina val.

Huruvida man blir ett svin eller en ängel är inte en fråga om betingelser. Det är beslut man tar. Våra val är det som förlänar oss värdighet.


När jag läser en intervju med Lotta Lundberg så berättar hon att Hedwigs del av boken är löst baserad på Cordelia Edvardsons mors berättelse i Berlin under krigsslutet och det är också från den tidsskildringen som bokens titel har hämtats. Timme noll är den stunden då allt är raserat, allt är slut och tomt. Det enda som återstår är att om möjligt försöka bygga upp något nytt. Cordelia Edvardson var den lilla halvjudiska flickan som skickades bort under kriget till ett okänt öde, för att modern inte ville adoptera bort henne till en kristen familj och i skenet av den sanna historien så blir avsnitten om Hedwig gripande läsning. En efterlysning ska hjälpa henne att finna dottern, då kommer hon att kunna skriva igen. Då kommer skulden som hämmar och hindrar äntligen vara betald.

Ingrids livsöde är det som engagerar mig minst. Hon lever ett liv som känns som det är på väg att ta slut, hon sköter om sin sjuke man och ser hur han förälskar sig i en ung författarinna. Hon har varit gift med sin man i fyrtio år och hon brottas med skuldkänslorna, kan man sluta älska någon när han är sjuk och behöver henne mer än någonsin? Kan man till och med lämna honom i skärgårdidyllen och börja leta efter den kvinna som hon en gång var? Resan tar henne till Berlin.

Den av kvinnorna som fascinerar mig mest är Isa, man får följa hennes tankar om besöken hos Psykot (som är Ingrid eller vad tror ni andra som läst?) och hennes försök att lära sig använda alla verktygen i sin besticklåda och öppna konservburken så att det inte börjar stinka. Det är risk för att livet blir surströmming om man inte lättar på trycket nu och då …  Hon ser livet som ett brädspel och konstruerar små spelmarker i form av hjärtan, kors och stakar. Kärlek, tro och stake – det är det som behövs för att klara sig i livet. Frågan är bara hur målet på spelet ska se ut? Ska det sluta med villa, vovve, volvo eller kanske något annat. Ett tips om hur man kan förhålla sig till livet får Isa av sin terapeut, hon får en bok skriven av Cordelia Edvardson i present.

Och så har Lundberg knutit ihop säcken. Hon vill tala om för oss: Er tid kommer.

Stå över ett kast, men ta ett hjärta under tiden