morsarvet – en deckare med en rejäl cliffhanger

Boken börjar med att en dam är ute och går med sin hund som då naturligtvis
hittar en död man sittande lutad mot en tall. När jag läste detta tänkte jag
inte en hundägare till! Snälla hitta på något annat! Men när polisassistent
Mildred Carlesten som blivit kallad till platsen konstaterar för sig själv
”Märkligt det där, att det skulle vara damer med små hundar som sprang på
liken”. Okey då, författaren verkar ha humor och driver ju lite med den
företeelsen. 

Författaren är Christina Granbom, är bland annat utbildad sjuksköterska och
har jobbat med marknadsföring och PR i femton år. En i raden av alla svenska
kvinnliga deckarförfattare som har dykt upp under senare år, många med snarlik
bakgrund, högutbildade med intressanta yrken. 

Jag tycker nog ändå att det är få som står sig i konkurrensen från sina
utländska ”systrar”.

Morsarvet är ganska bra inte alls dum egentligen. Det ligger en mörk
tragisk historia i botten. I en tillbakablick läser vi 1968, platsen är Kungsör,
på ett skitigt uthusgolv ligger en flicka i födslovärkar, hon föder en son, den
som ”hjälper” henne är hennes far. Här har du din horunge! väser han när lägger
barnet hos henne. Handlingen gör korta återblickar ibland och man kan då läsa om en person
som får leva sitt liv i en matkällare, han kan bara lämna utrymmet om far inte
är hemma, då blir det oerhört mycket stryk och hot.

Det hittas ytterligare en manskropp i ett skogsparti om tillhör Mildreds
syster.

Mildred och kollegorna har svårt att komma vidare. Att det första offret
var homosexuell, finns det något där? Ett vittne har sett en skygg mansperson
fly undan i skogen. Här finns hustrumisshandel, poliskollegor som är mer eller mindre
värdelösa, en kommissarie som är ännu sämre.

Är inte slutet en cliffhanger, ja då vet inte jag … eller menar Granlund
att det ska sluta så grymt?

/gästbloggare A