grattis Tove – årets bästa deckare är din!

I Låt mig ta din hand får vi följa den medelålders, duktiga Helene, som bestämmer sig för att försöka förstå vad som hänt sin syster. Storasyster Charlie har levt ett rotlöst liv med droger, arbetslöshet och olika män som tröst och Helene har inte riktigt orkat med att hålla kontakten med sin struliga syster. Pappan finns men lever på gatan, och för Helene och Helenes egna familj är han död. Det blir en jobbig undersökning på på flera sätt, Helene har lagt sin uppväxt i en stäng låda och  börjat på nytt och att återvända till mammans svek och pappans otillräcknerlighet är smärtsamt. Ledtrådarna förgrenas till Argentina och Helene förstår  så småningom att något hänt hennes syster när hon försökte ta reda på vad som hänt deras mamma då, en gång på sjuttiotalet. 

Några saker gör att jag andäktigt lyssnar vidare, det första är att nutidsbrotten är så trovärdigt sammanvävt med de historiska berättelserna och det andra är att jag känner en så stark sympati för Helene som riskerar att få sin noga uppbyggda fasad totalkvaddad genom sina handlingar. Det är en berättelse om mod och om att våga öppna både små och stora lådor som varit stängda sedan länge. Jag rekommenderar den här boken varmt.

Den är både en underhållande spänningsroman och en kommentar till samtiden. På sjuttiotalet kom de allra första politiska flyktingarna till Sverige från Sydamerika och de mötte ett helt annat samhälle än det som vi byggt upp idag. Ett historiskt perpektiv på saker och ting är aldrig dumt. Dessutom blir jag sugen på att läsa Ingrid BetancourtsÄven tystnaden har ett slut som stått i min hylla alltför länge övergiven. 

– texten repris från september 2014 –