Det finns en anledning till att jag inte läser läskiga historier. Jag är mörkrädd. Hysteriskt så, därför är det minsann inte varje dag är det som spökeri och skräckgenren skrivs om på den här bloggen. Närmast aldrig skulle jag vilja säga – enstaka novell, enstaka roman – men får man en av de mest omtalade spökromanerna i modern tid i sin hand så kan man ju ge den en chans. I dagsljus och med sällskap i rummet. Susan Hills klassiker Kvinnan i svart är en riktigt engelsk historia, den börjar på julaftons kväll när spökhistoierna skall berättas runt den falnande brasan. Den medelålders advokaten herr Kipps står över när styvsönerna berättar, hans historia skall skrivas ned i lugn och ro. Det är berättelsen om när han som ung man fick uppdraget att reda ut en gammal dams efterlåtenskap. Det här är en kuslig spökis med massor av blinkningar till Great Expectations och det märks att Hill försökt att efterlikna det förra sekelskiftets språk. Tidsmarkörerna är många, gaslyktetändaren vandrar genom den lilla kuststaden och dimman ligger tät över marsklandet, kvinnan i svart dyker upp där du minst anar och följderna blir förfärliga. I förra hösten läste jag Huset Ushers undergång och jag minns att jag hanterade den historien precis likadant som den här, jag läser utan att känna efter vilket kanske inte direkt är meningen med genren … Nåväl. Harry Potters första roll efter Harry Potter blev som Arthur Kipps:
Riktigt bra spökhistoria, det där! Filmen var helt okej, dock inte lika bra..