Kulturkollos temavecka med te och brasa-tema börjar lida mot sitt slut och i sista sekunden får jag med en riktig feel-goodare. Jag har, framför brasan nota bene, läst Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters. Nästan lustigt är att jag började läsa den för att den skulle passa bra in i temat om hemligheter och lögner och nu spurtar den in lagom i slutet av te och brasa. Så kan det gå när läsron inte riktigt är på plats.
Det här är annars en perfekt bok för båda kategorierna. Den handlar om Roberta som arbetar i en bokhandel i Oxford. En dag lämnar hennes far in en hög med böcker till försäljning, de förvaras i en resväska och de har tillhört hennes farmor. I en av böckerna hittar Roberta ett brev som gör att hon börjar fundera över hennes farmors liv. Brevet är förvirrande, det är avsänt från faderns polske far som dog i kriget men både namnen och datumen stämmer dåligt med hennes fars berättelse. Eftersökningarna leder till England under brinnande världskrig och på vägen får Roberta omvärdera sitt eget liv, sina egna livsval.
Jag tyckte att det var en lättläst, småcharmig historia som passar fint att läsa just framför brasan, en kopp te och en crumpet eller scones, björnbärssylt och filt. Väldigt engelskt. Ganska förutsägbart men med oemotståndliga ingredienser. Betyget blir mysig och oförarglig underhållning (sen att romaner som innehåller brev inte är min kopp te är ju min smak).
Den ser onekligen mysig ut på omslaget. Finns det alltså brev utskrivna i texten? Jag gillar inte heller det.
Vi recenserar visst den här trevliga boken på samma dag och jag tyckte också de passade perfekt att läsa under filten. Fann det typiskt brittiska väldigt trivsamt. En bok som värmde.
Fniss …
Håller med om att den är en bra mysbok, jag gillade den verkligen 🙂
Tycker vi likadant Linda? Kors i det berömda taket!
Skrev om den på bloggen för nån vecka sen och tycker också den var helt ok och ganska mysig. Men det fattades något. Svårt att säga exakt vad men den fångade liksom aldrig mitt intresse riktigt.
Nja, lite sval kanske men det gillade jag på sätt och vis. Det kan lätt bli smetigt och svulstigt om författaren drar på med sentimentaliteten också. Lagom av det mesta tycker jag nog att det var.