Journalist och författare – Tom Rachman, Vanessa Barbara och JohannaKoljonen

Den gemensamma nämnaren för de tre på scenen är att de är journalister. För Vanessa var det så att hon älskade att skriva och ville vara journalist men var samtidigt blyg och vågade inte riktigt närma sig människor. Tom tänkte att han skulle bli filmskapare och han hittade till skrivandet när han började skriva filmmanus. Det ledde till noveller ich andra texter. Han insåg att han hade haft ett för ointressant liv för att kunna skriva en roman, han blev nyhetsreporter. I trettioårsåldern gjorde han ett val och försökte  skriva sin roman. Han blev reporter för att förbereda sig för att bli författare, så småningom skrev han De imperfecta om livet på en tidning.

Tom Rachmans båda böcker och Vanessa Barbaras debut Salladsnätter har jag skrivit om på bloggen här under sommaren och de aktuella böckerna beskriver en sorts sökande. Otto och Tooly vill båda pussla samman bitarna av sina liv för att kunna leva vidare.

I Salladsnätter är tv-program viktiga för Otto och i Stora makters uppgång och fall har Tooly ett särskilt förhållande till böcker och läsande. Han ville också placera böckerna i den digitala eran, hur skulle böckerna finnas med i samtiden? 

Hur är det med miljöerna i böckerna, finns de på riktigt? Vanessa berättar att en del av karaktärerna är baserade på människor hon mött i sitt grannskap. Brevbäraren var en av de personers som byggdes av en brevbärare som hon mött och hon började fundera på brevbärarens roll i ett kvarter. Hon blandade de verkliga människorna med fantasin som i ett laboratorium. 

Tom har ofta ett ganska vaga föreställningar om miljöerna när han funderar ut sin handling och han reser ofta till platserna där han placerar sin historia. Han har tagit med sig det undersökande arbetssättet in i författandet och han tror att det är nödvändigt så att man inte bara återanvänder sitt stoff. Han reser dit, intervjuar människor och verkligheten berikar fiktionen. Det kan vara en fara i det, det gäller att förvalta människors berättelser väl. 

Det gäller att inte exponera människor, ibland använder man vänner och släktingar som bollplank och ibland får man stoff från dem som de delar med sig.  Vanessa berättar att journalistiken har hjälpt till att hitta perspektiv i det skönlitterära skrivandet. För Tom är egna erfarenheter viktiga och han letar ofta efter saker som är writeable. Man får inte förråda sina nära, han försöker skriva från sina erfarenheter inte inåt. Don’t write what you know, det är ett osedvanligt dåligt råd, det är först när man sätter karaktärer i fiktiva situationer som texten får liv, menar Tom.

Salladsnätter och Stora makters uppgång och fall.