När jag visar bilden av Tove tillsammans med sina invånare i Mumindalen, hennes fantasifamilj, för eleverna och frågar dem vilken av dem som är mest lik Tove själv svarar de alltid samma sak. Det är lilla My, hon sitter ju närmast. Åsså pratar vi om att inuti alla människor finns både rädda mumintroll, kavata sniffar, osynliga småtroll, sorglösa snusmumrikar, fåfänga snorkfröknar, beskäftiga hemuler och små,arga My. Sån’t är livet. 

Fram med glansbilderna, fyrverkeripjäserna och hallonsaften för nu är det kalas.

Hipp hurra för Tove Jansson 100!

1945 var ett gyllene år för barnboken. Då gavs Katten blåser i silverhorn, Pippi Långstrump, Kulla-Gulla och Småtrollen och den stora översvämningen ut. Alla debutböcker och alla nydanande. Det kan man kalla barnboksrevolution! Om man nu ska jämföra författare så kan man väl nästan inte ens knysta om det utan att vara landsförrädare men jag tycker Tove Jansson slår

Häng med på tovemaraton idag över hela bokbloggarvärlden –  vill man läsa det som jag skrivit innan dagens födelsedag så klicka på kategorin Norden. Då rullar listan med inlägg fram!