revolutionsskrivarna – en bok av den arabiska världens tuffaste feminist?

Vi ska uppnå revolutionens mål med våra egna händer. Frihet är något man tar, inte något man får. Detsamma gäller rättvisa och värdighet.

Så lyder stridsropet i den kedja av kvinnoröster aom jag får lyssna till i Nawal el Saadawis Revolutionsskrivarna. Det är en roman som börjar och slutar på Tahrirtorget i Kairo och revolutionens vindar böåser över landet. Det är arabisk vår och kanske, kanske ska det här upproret mot diktaturen lyckas?

En av arbavärldens tuffaste feminister berättar med frenesi och ilska om ett samhälle som har lång väg att gå för att nå de demokratiska ideal. Dessvärre är det så mycket mer än bara möjlighteten att välja sin ledare som behöver förändras i det egyptiska samhället, klassklyftorna är massiva, jämnställdheten bara för de riktigt högutbildade, pressfriheten en chimär och brist på utbildning ett sätt att kväsa.

Särskit är det förstås kvinnornas röster som jag får höra i den här romanen, männen framställs genomgående som svaga, fega och självgoda. Som alltid i Saadawis böcker beskrivs det patriarkala samhället totalt naket och utan dekor. I grunden handlar det om kvinnans rätt till sin kropp, kvinnans rätt att styra över sitt liv och kvinnans rätt att göra sin röst hörd. När några av kvinnorna som jag får följa i romanen sedan hamnar i en position där de faktiskt kan påverka är frågan given, ska de föröka göra det inom systemet eller ska de välja att ställa sig i opposition? Genom hela boken diskuteras det dilemmat, vilken väg är mest framgångsrik? Kan man svälja sina ideal och förtränga utan att dö en smula?

Jag skrivit många, många inlägg om den karismatiska Nawal el Saadawi – läkare, kvinnorättskämpe och en ständig förespråkare för demokrati i Egypten. Lyssna på henne så förstår ni varför: