En av mina litterära idoler har gått ur tiden. Jag har läst många, många titlar av Nadine Gordimer och hon slutade aldrig att beröra mig. Idag läser jag att hon gått bort, Per Wästberg skriver personligt och vackert om sin vänskap med en av litteraturvärldens giganter. Läs det, och läs hennes böcker om ni inte redan gjort det. Jag har följt hennes författarskap men det var pre-blogg. Min sons historia är den enda titel jag skrivit ett inlägg om. Kommer repris från 2010 här:

En av de författare som följt mig i många år är Nadine Gordimer, ständigt aktuell i kamp för yttrandefrihet och demokrati. När

Vi ska uppnå revolutionens mål med våra egna händer. Frihet är något man tar, inte något man får. Detsamma gäller rättvisa och värdighet.

Så lyder stridsropet i den kedja av kvinnoröster aom jag får lyssna till i Nawal el Saadawis Revolutionsskrivarna. Det är en roman som börjar och slutar på Tahrirtorget i Kairo och revolutionens vindar böåser över landet. Det är arabisk vår och kanske, kanske ska det här upproret mot diktaturen lyckas?

En av arbavärldens tuffaste feminister berättar med frenesi och ilska om ett samhälle som har lång väg att gå för att nå de demokratiska ideal. Dessvärre… Läs mer