Stoner – intrikat banal

William Stoner inleder sitt vuxenliv med en klassresa, skaffar familj och gör icke-karriär som universitetsprofessor. John Williams vägrar dramatisera över huvud taget utan ägnar sig åt att beskriva ett högst vanligt, trovärdigt och banalt levnadsöde rakt upp och ned. Stoner är en stark man, men det räcker inte långt mot den malström av omständigheter som är ett liv. De stora skeendena, i jämförelse med en ordinär roman återhållsamt små dock, kommer sig av slumpartade händelser. Stoner tar beslut, han är inte viljelös, men ramarna för besluten är snäva. De flesta känner troligen igen sig alltför väl. Är Stoner orealistiskt skildrad eller ovanlig i något avseende är det i hans accepterande av sin självuppoffring.

Stoner lever över två världskrig. Det första väljer han bort att delta i, kanske skall man se det profetiskt när hans mentor förklarar för honom att det kommer att kosta honom att stanna hemma. En av hans ytterst få vänner dör i kriget och vännen blir symboliskt frusen i den ålder då Stoners persona sätter sig. Efter det andra kriget välkomnar sedan en medelålders Stoner de från kriget återvända studenterna som med sin bakgrund ser studierna som det ”riktiga liv” som Stoner alltid sett dem som. Han förstår dock redan från början att denna studenternas insikt bara kommer att vara några år. Han är inte fördömande vad det verkar, men kanske är det hans egen kärlek till bildningen, väckt av en ahaupplevelse i ungdomen, som gör att han fördrar motgångarna utanför skolan så väl.

Bottenlöst pessimistisk, neutral och empatisk, allt på en gång, skildrar Williams ett liv rakt upp och ned. Man blir lite ambivalent – ville jag egentligen veta detta? Någonstans finns där ändå hoppfullhet – även ett ytterst banalt liv är värd en historia. Även ett till synes väldigt ensamt liv innehåller perioder av djupa känslor. Även ett till synes misslyckat yrkesliv innehåller framgångar. Och det obevekliga är trots allt inte obevekligt, Stoner gör sina val som sagt och står för dem. Och om kollegor och studenter nu knappt minns honom så vet ju vi läsare bättre. Stoner gjorde intryck.

/Gästbloggare M