bubblarrapport – amulett

Amulett var boken som vi skulle prata om på dagens bubbel. De flesta var nöjda med att de läst en creddig ”måsteförfattare” och att boken var kort. Att ett ovanligt land: Chile kunde bockas av var inte heller dumt. Anette var mest nöjd av alla som faktiskt lyckats leta upp den i ombyggnadskaoset på biblioteket, trots det var vi lite allmänt skeptiska.

Frågan som nästa alla ställde sig var om det här är genialiskt eller faktiskt bara kejsarens nya kläder? Tankarna i texten strömmar på med associationssprång, formuleringarna är vackra och bildspråket nyskapande men vad är essensen i den böljande textmassan? Vad vill han ha sagt egentligen. Ungdomens sång ekar i författarens öron:

Och även om sången jag hörde handlade om kriget, om hjältemodet hos en hel generation unga offrade latinamerikaner, visste jag att den framförallt handlade om mod och om speglat, om åtrå och njutning.


Och den sången är vår amulett.

Måhända var vi allt för okunniga om de litterära referenser som troligen nämns, vi saknade att texten landade i de politiska händelser som snuddas vid, i Garcia Marques är det det rinnande blodet av krigets offer som förbinder folket, i Bolaños roman är det sången. Frihetssångerna som lever i poesin. Det är ingen lätt roman att läsa och den lämnar oss lätt andfådda, vi gav den ett betyg på 2.8 av 5 poäng.

Jag själv uppskattade många av de delarna som handlade om böcker och läsande, jag är inte särdeles förtjust i långa partier av medvetandeströmmar som vindlar sig fram i texter men delar av den här boken kunde till och med jag köpa. Läs och begrunda:

Auxilio, sa de, sluta stöka runt här i lägenheten, låt pappren ligga där de ligger, damm och litteratur har alltid kommit väl överens. Och jag blev stående och och tittade på dem och tänkte, vad rätt de har, damm, litteratur, och eftersom jag på den tiden var en sökare och noga med nyanserna föreställde jag mig olika häpnadsväckande och sorgliga situationer, jag föreställde mig hur böckerna stod stilla på hyllorna och jag föreställde mig hur världens damm sakta tog sig in i biblioteken, långsamt, envist, ohejdbart, och då förstod jag att böckerna var ett lätt byte för dammet (jag förstod det men vägrade att acceptera det), jag såg virvlar av damm, moln av damm som materialiserades på det Pampas som fanns längst inne i mitt minne, och molnen avancerade tills de kom till Mexicos huvudstad, molnen från mitt Pampas som var allas Pampas även om många vägrade se det, och allt täcktes av ett enda stort dammoln, böckerna jag hade läst och böckerna jag tänkte läsa, och det fanns inget att göra, hur mycket jag än använde sopkvasten och dammtrasan skulle det aldrig försvinna, för det här dammet var en beståndsdel av själva böckerna och i det levde de, i någon mening, eller imiterade något som liknande liv.

Den som säger att jag skriver för långa meningar ska läsa Bolaño. Just Sayin’. Nästa bokbubblarträff bestämdes till den 13 augusti. Då ska vi ansluta till kulturkalasets stora bokcirkel om Johannes Anyurus roman En storm kom från paradiset. Vi läser också novellsamlingen Kärlek x 21 från Tranans förlag. Vi bestämde att vi läser de fem första novellerna, resten är frivilligt. 🙂 Tills dess kan vi också njuta med våra sommarpresenter. Härligt bokbord vi hade!

Trevlig sommar önskas alla bokbubblare!

Visst gillar vi dessutom Chiles offensiva anfallsfotboll. Viva!