Ja, inte är det riktigt bekvämt att lyssna på Oceanen vid vägens slut. Början startar så fint, det är en snart femtioårig man som ska resa på en begravning och bestämmer sig för att ta en sväng på landsbygden. Han hamnar vid sitt barndomshem som är rivet sedan länge men grannhusets damm, den som tycktes stor som en ocean då när han var sju, finns kvar. Sittandes på bänken kommer minnena tillbaks. Det är då som den här berättelsen börjar hemska till sig: döda som går igen, övernaturliga djur och ett hål i foten. Ett så otäckt hål i foten att jag blir mörkrädd bara av att tänka på det. För att inte tala… Läs mer
Senaste kommentarer