Årets utställning vid Pilane gravfält, Tjörn, är öppnad. Särskilt fint var vårt besök idag eftersom hagarna inte var betade. Sommarblommor och högt gräs är en ovanlig syn. Som vanligt så gillar jag Laura Ford bäst av alla. Hennes skulpturer minns man länge och Domedagen med de ångerfulla djuren fjättrade i sina svansar och idisslande får i bakgrunden kan få vem som helst att reflektera ett varv till.
Jag hör till vilseipannkakangenerationen – vi som växte upp på sjuttiotalet och såg på indoktrinerande dockteater på TV2 och var rädda för utsugarkapitalisterna i form av storpotäter. Det blev ju människa av mig ändå trots dessa trauman men Staffan Westerbergs röst är för evigt förknippad med Vilse.
Rösten finns där och hindrar mig från att höra, den fjärmar mig från berättelsen till en början och jag bestämmer mig för att lyssna om, börja om. Jag vill inte att något ska komma mellan mig och texten. Mellan mig och föreställningen. Elvaåringen är en fantastisk, poetisk
Senaste kommentarer