Bloggredaktör’n flinade när jag halvvägs genom läsningen av Steglitsan provade underrubriken till detta inlägg (”Dickens efter 11 september”). Dickensanalogin var tydligen uppenbar och redan överanvänd i recensioner. Inte desto mindre så är Theo Decker, moderlös efter ett bombdåd, och persongalleriet runt honom en pastisch på Dickens. Theo är utlämnad till först en sympatisk men dysfunktionell överklassfamilj som tillfälligt tar sig an honom och sedan till sin pappa, en slarver till spelmissbrukare. När han så småningom finner någon sorts permanent fast punkt… Läs mer
Senaste kommentarer