Själva de bokstavstecken varmed templets namn skrevs och själva ljudet av det ordet förlänade Det Gyllene Templet ett slags sagoaktig prägel som var inristad i mitt hjärta. 


Då jag såg de avlägsna fältens yta glittra i solskenet, kände jag mig säker på att det var en gyllene skugga som kastades av det osynliga templet. Yoshizapasset, som bildar gräns mellan Fukuidistriktet som mitt eget distrikt, Kyoto, låg rätt österut. 


I denna gyllene skugga befinner sig huvudpersonen i den här klassiska japanska roman. Mitt bokreafynd har legat som en juvel på bordet och har lästs i små portioner.… Läs mer