vi har samtalat om Gilead

Gilead or Galaad (Hebrew: גִּלְעָד), ”Heap/mass/hill of testimony/witness” – ja så mycket googlade jag mig fram till när jag skulle prata om den flerfaldigt prisade Gilead av Marilynne Robinson och visst är det en passande titel. Det här är det testament som den åldrade prästen vill lämna till sin snart sju år gamla son. 

I bokbubblarna i kväll tyckte vi alla att det var en långsam bok, den krävde ett avstressar tempo när man läste och det gällde att komma in i den lunken för att inte tröttna. Flera av oss saknade kapitelindelningar och kanske hade formatet varit mer lättläst om det bestått av flera brev till sonen istället för en enda lång text. Det kändes som en rörande tanke att pappan, som vet att dagarna är räknade, vill lämna en gåva till sin son. Han vill att han ska förstå sin bakgrund men med alla religiösa utvikningar så får man hoppas att sonen väntar till vuxen ålder innan han ger sig på att läsa. 

Gilead är en långsam bok, dröjande och eftertänksam och förtjänar att man grottar ned sig i de bildrika och välvalda orden. Jag har markerat ett antal citat, bjuder:

Ibland har jag älskat lugnet en vanlig söndag. Det är som att efter ett varmt regn stå i en trädgård, bland nya plantor. Man känner det tysta och osynliga livet. Allt som behövs är att man är varsam och inte trampar på det.

Just det vackra språket och beskrivningen av naturen i Mellanvästern, vidderna, ladorna, är något som flera av oss gillade. Vi tänkte på Fords Kanada, Hustvedts Sorgesång och min personliga åsikt är att det är en mycket läsvärd text. Men för lång. Vi bubblade på om amerikanska författares förmåga att skriva om allt, man måste inta alltid berätta precis allt. Ibland kan det luddiga eller det knepiga göra en text bra mycket mer intressant än i detalj beskrivna. 

Inte vet jag om Weylers bokförlag visste att vi skulle bubbla om Robinson just idag men det berättar i allafall att de kommer att ge ut henne i Sverige 2015.