inventering – ny Loe om skrivandets och livets vedermödor

Så är då bokresans andra titel utläst, i vår goodiebag låg Erlend Loes nyutkomna bok och den går ju inte att motstå. Inventering är titeln och den handlar om poeten Nina Faber. När hon inventerar sitt liv så finns där inte mycket som hon känner sig stolt över de senaste åren. Hon närmar sig folkpensionsåldern och hennes genombrott har liksom aldrig kommit. Med den nya diktsamlingen – Bosporen – hoppas hon få sin litterära revansch och säkra sin ålderdoms ekonomi.

Hon vill resa igen, hon vill betala sin räkningar i tid, och innerst inne vill hon dessutom glänsa. 

När dagen för recensionerna kommer är hon så nervös att hon överväger att ta sig ett glas redan till frukost. Förläggaren ringer och varnar, recensionerna är kanske inte riktigt så bra, dessutom ringer akademibokhandeln och ställer in dagens läsning. De skyller på inventering och Nina tappar totalt koncepterna, hon har fått nog. 

Det här är en ytterligt lättläst skröna om skapandet och skrivandets vedermödor, om att blotta sin själ och aldrig vara bättre än sin senaste prestation. Nina hankar sig fram på sin kolonilott, går sin runda förbi biblioteket för att kolla upp om någon av hennes diktsamlingar är utlånad, recensenterna som en gång skrivit välvilligt om hennes texter har levt ett ännu hårdare liv än henne själv och är nu borta. Loe skriver med sin karaktäristiska skruvade humor som är så svart, så svart. Samtidigt är det här ett ömsint porträtt av en vilsen kvinna som gärna skulle vilja bli lite omtyckt. Hjärtskärande läsning.