Porto Francos väktare

Tredje boken på det historiska temat den här senaste veckan får inledas med Stefan Andersson och Holländarens grav. I Ann Rosmans Porto Francos väktare tar hon mig med ännu en gång till den lilla ön på västkusten: Marstrand. Jag som läser känner att hon verkligen älskar sitt Marstrand, hon bjuder en berättarglädje och förmedlar ett stort intresse för öns historia. Den nutida deckarhistorien som är berättelsens ram är inte alls det som fångar mig i hennes böcker – det är de historiska delarna.

Den här gången är det slutet av 1700-talet och början av 1800-talet och det är två kvinnor i huvudrollen. Agnes, som flyr från ett arrangerat äktenskap till ön för att som pojke söka tjänst och en holländsk kvinna som tas till fånga när handelsfartyget hennes man äger kapas. Marstrand är en frihandelsstad och några av de bofasta har fått fribrev av kungen för att röva fienders last, men att tända eldar på klipporna och lura skeppen på grund är inte tillåtet. Ändå görs det, och annat som är värre. Den internationella hamnen, trankokerierna, sjöröveriet, smuggelgodset, de judiska handelsmännens bodar, livet på en gård på Klöverön och framförallt kvinnornas utsatthet skildras på ett lättläst och engagerat vis. Jag tyckte att den här boken var en fin, om än väldigt annorlunda, pendang till Sophie Elkans roman om John Hall som vi läste i Göteborg Läser förra våren. Mycket av lyxvarorna som de rika familjerna skapade sina vackra hem med kom till staden via Marstrand och Holland var den stora Ostindiefarande nationen.

Förra sommaren åkte jag till fästningen för att se den med Metta Focks ögon, nu får det bli ytterligare besök på ön. Den här gången med uppdraget att leta efter W som markera de Widellska gårdarna.