after dark – så ses vi igen Haruki

After Dark  heter Efter mörkrets inbrott på svenska och det är verkligen som att återse en gammal vän när man öppnar en Murakamiroman. Intensivt, symbolrikt och i glipan mellan dröm och verklighet. Där utspelar sig alla hans romaner. Ungdomar i natten, jazzmusik, katter, fullmåne, systrar som valt olika vägar, unga män som är på väg mot vuxenlivet, vuxna som man inte riktigt förstår sig på, läderklädda skurkar och så den tighta kompositionen där allt hänger samman. Små detaljer i en fantastisk fabuleringskonst som i den här historien närmar sig science fiction. Vem är det egentligen som berättar och vem är vi? Det som jag saknar är en brunn, om man nu inte kan tänka sig att den djupa sömn som en av flickorna sover är den här romanens tillflyktsplats. Vägen ned i underjorden. Böcker och bibliotek är också ett återkommande tema hos Murakami och i den här romanen så möter vi flickan som bestämt sig för att tillbringa Tokyonatten på ett nattöppet café läsande en bok:

She reads with great concentration. Judging from her intent expression, the book might contain challenging subject matter. Far from skimming, she seems to be biting off and chewing it one line at a time. 

Ibland hörs rösterna om att Haruki Murakami skulle vara påtänkt för nobelpriset. Jag tycker inte han håller. Fantastiska berättelser, skickligt hantverk och ofta en oväntad tvist som belyser oss människor på ännu ett nytt sätt. Men, han upprepar sig den gode Murakami. Inte för att det egentligen stör mig, ibland är det riktigt härligt att hälsa en gammal vän välkommen tillbaka.

Pojken i boken spelar trombon och självklart är det Five Spot After Dark som är romanens soundtrack:

 Läs en intervju med Murakmi hos The Guardian. Sök på hans namn här på bloggen så kan ni läsa om alla de böcker som jag läst innan. Typ sju stycken eller så …