under all denna vinter
Under all denna vinter av debutanten Negar Naseh är en oroande, klaustrofobisk och skrämmande text som framkallar syrebrist hos mig.
Den pressar på från alla håll och i mörkaste mörkret, i kallaste vintern, i Västerbottens inland bor Helene i ett genomtänkt, genominrett och genomdesignat hus tillsammans med Adam. Boken börjar med att Helenes mor ska komma på besök för första gången och Helene har förberett allt intill minsta detalj. Lavendelskorporna är bakta, böckerna till nattygsbordet utvalda och inköpta och allt ska vara idyll. Mycket snart förstår jag att relationen mellan modern och Helena är allt annat än sund och under besöket framträder bilden av en ung kvinna som mår mycket dåligt och en mor som har del i den känslan.
Negar Naseh skildrar kontrasterna mellan barndomens skärgårdsö och västerbottens inland samtidigt som hon hudlöst påminner om likheterna, oavsett var Helene är så måste hon kämpa för att skapa sig sin trygga plats i det verkliga livet. I drömmarna, fantasierna och i böckerna däremot finns där bekräftelse att få. Något i Helene som jag kan känna igen mig själv i är sömnlösheten och rädslan för att inte kunna hitta något att läsa – något verkligt läsvärt.
Helene vill egentligen inte tala om det. Det är för besvärligt och skrämmande att tänka sig men hon kan inte längre förneka att den senaste tiden har hon känt att varje ny bok har kunnat vara den sista.
Boken är uppdelad i två delar – först romanen och sedan arbetsdagboken och jag är sådär förtjust i att kastas från den suggestiva romandelen in i ett arbetsrum en solig sommardag i Portugal. Naseh beskriver på ett personligt och intressant sätt arbetsprocessen och vilka händelser, texter och tankar som inspirerat henne till romanen men för mig blev det kastet väl stort. Mer om hennes tankar om boken kan man höra i Lundströms bokradio.
Det är romandelen jag minns från den här boken. Hur ytan och perfektionen krackelerar i sprickorna mellan vakenhet och sömn, hur ritualer och tvång besvärjer den otäcka ångesten och hur berättelsen svajar mellan fantasi och verklighet. Känslan av:
– Släpp ut mig, låt mig andas. Nu.
Jag har kompledigt idag och började, denna vinterdag, läsa första delen och hälften av andra delen av Under all denna vinter. Det är skönt läsa dina tankar , hur du också påverkades av läsningen. Romanen är så oerhört skickligt skriven, så tät och precis – och helt och hållet gastkramande. Huvudpersonens ångest flyttar över på mig som läser och det är svårt att släppa stämningen i boken. Liksom du känner jag igen mig i bitar av Helena – sömnlösheten, rädslan för läsningens slut och det där att vilja dra sig undan, vara för sig själv. Förundrad är jag nästan över att det är en debutroman – så stil- och formsäker som den är. Jag ska skriva ett eget inlägg om den så småningom, när jag hämtat andan ordentligt. Pustar ut lite här först..
Tack för din kommentar, jag hopas verkligen att den blir nominerad till Borås debutantpris. Det förtjänar den.