Det är något alldeles extra sympatiskt med matematikdoktorn som råkat ut för en olycka och numer bara minns de senaste 80 minuterna. För att hantera vardagen anställs en hemhjälp och doktorns värld är fylld av minneslappar fastsatta på kostymen och matematik. Talteori och teorem är hans trygghet och det är först när hemhjälpens tioårige son börjar att spendera eftermiddagarna hos doktorn som relationerna börjar att växa.
Vägen är den undervisande, doktorn hjälper pojken med läxor och konstruerar problem att lösa och extra glad blir han när hans adepter svarar med korrekta fel. ”Ännu gladare blev han om vårt misstag ledde till ett nytt problem, som tog oss längre än det ursprungliga.” Doktorn är en fantastisk didaktiker och matematiken blir spännande och intressant för alla; hemhjälp, son och läsare.
Det är en riktig fröjd att läsa En gåtfull vänskap, sidorna flyter på och jag kan inte låta bli att tycka mycket om både personer och det lågmälda och poetiska språket. Det är också skickligt författarskap att, nästan likt i ett kammarspel, förlägga en hel berättelse i en och samma miljö och få mig som läsare så totalt uppslukad. Läs, läs, läs denna lilla vackra pärla till bok. Skimrande och inte en enda skavank!
Det här låter som en bok jag skulle gilla – ska genast skriva ner på boktipslistan! Vad spännande att du ska åka till Japan!
Det är en fining! Vi åker till Japan runt påsken och det ska bli mkt intressant. Tokyo, Kyoto och Hiroshima blir orterna.
Det låter definitivt som en bok för mig. Gillar berättelser som är just lågmälda och poetiska. Har du läst "Igelkottens elegans"? Jag funderar lite på om de påminner om varandra.
Jo men du har rätt lite påminner de om varandra, just förhållandet mellan ett barn och en klok åldring. De har lite samma ton också.