dagens spaning: litteratur i diagnosernas tid

Dagens spaning lyder: Visst har det kommit ett antal skönlitterära böcker det senaste året som ger mer nyanserade bilder av och en röst åt människor som lever med t ex ADHD, ADD eller Aspbergers syndrom?

På sätt och vis började tankarna på det här inlägget med Bron. När vi var i London hade TV-serien premiär där och Saga var överallt på reklamplats. Hon är på många vis ett spännande exempel på hur människor med särbegåvning inom ett område och total brist på begåvning inom andra får en allt mer naturlig plats i både böcker, TV och film.

Nu börjar jag faktiskt med en felaktighet, Aspbergers som diagnos finns inte längre men svårigheterna en människa kan vara i när man har högfungerande autism, som Saga, är ännu förknippade med just de orden. Diskussioner kring diagnoser inom det neuropsykiatriska området är ständigt aktuella – särskilt i skolan och särskilt i samband med ekonomi. Lovar – inget politiskt skolinlägg utan ett om böcker!

En bok som skildrar en kille som likt Saga lyckas använda sin begåvning till att lösa brott är Belinda Bauers senaste Betraktaren. Patrick är patologiskt intresserad av hur kroppar är uppbyggda och när han får börja en utbildning i anatomi upptäcker han snart att det är något som inte stämmer med den avlidne… Spännande och mycket insiktsfullt om en annorlunda ung man.

Jenny Jägerfeld skriver om ungdomar på ett sätt som jag är imponerad av – i höstas var det Jag är ju så jävla easygoing. Joanna ger oss som läser en hisnande resa in i en hjärna som inte kan sortera ett enda intryck utan sina mediciner och den är ett starkt inslag i debatten kring just medicinering av barn och ungdomar. Jag har med egna ögon sett hur hjälpta elever kan bli med rätt inställda doser så min inställning är klar.

Två böcker som handlar om hur det är att se sitt liv genom ett sugrör, rutiner som styr mest hela dagen, mönster finns att upptäcka överallt, sociala kontakter som inte är lätta att ta och hur det mesta kan förklaras helt logiskt om man bara förstår logiken är Sami Saids Väldigt sällan fin och Monomani. På bokmässan i höstas berättade han att många blandar samman den Sami han skapat i böckerna med den verklige Sami och inte är det konstigt. Det är två romaner i jag-form som verkligen ger intryck av att vara byggda på egna erfarenheter.

Samis sommar hör du här!

Hur är det med er andra? Delar ni min uppfattning? Har ni förslag på fler böcker som stöder min spaning?

Edit: Efter ett upprop på FB så har jag fått fler böcker som skildrar livet med NP- relaterade funktionshinder.

Klassikerna The Curious Incident With the Dog in the Nighttime och Här ligger jag och blöder är riktigt bra. Båda har jag läst och de rör sig inom autismspektrat. Ytterligare en roman som jag läst är Extremely Loud & Incredibly Close. Jacobs värld är också på temat, den har jag dock inte läst själv. Min vän Henry och Flickan som dök ned till jordens mitt är ytterligare två romaner som handlar om autism. Vill man lära mer om Tourettes syndrom så är Mr Tourette och jag en bra början. Den är inte skönlitterär dock utan en biografi. Mer åt faktabokshållet är Handbok för psykon som också den utgår från författarens egna erfarenheter.

Dessutom har jag fått två tips på barnböcker 9-12 som handlar om fobier: Dagens katastrofer och Monstren i skogen.