Rubem Fonseca – brasilianskt författarporträtt
Om en veckar drar FB-cirkeln om brasilianska noveller igång och först ut i den är en novell av Rubem Fonseca – novellförfattare som liknats vid Thomas Pynchon eftersom han är mycket restriktiv med intervjuer.
Det är inte helt okomplicerat att leta efter fakta om författare som verkar i den portugisiska språksfären, jag förstå helt enkelt mycket lite. Den lilla fakta jag lyckat skrapa ihop om honom hittar jag hos varldslitteratur.se:
* 11 maj 1925 i Juiz de Fora, Minas Gerais, Brasilien
Fonseca föddes i delstaten Minas Gerais men flyttade vid sju års ålder till storstaden Rio de Janeiro. Efter avslutade juridiska studier i USA kom han en tid att arbeta som jurist hos den brasilianska polismyndigheten. Därefter ägnade han sig åt skrivandet på heltid, först som journalist och från 60-talets mitt som författare.
Han har skrivit såväl romaner som novellsamlingar och filmmanus. Debuten skedde 1961, med novellsamlingen Os prisioneros. Många – men inte alla – böcker han skrivit utmärks av en rätt hårdkokt stil. Under militärdiktaturen blev hans böcker censurerade just på grund av det våldsamma språket.
och på wikipedia:
He was born in Juiz de Fora, in the state of Minas Gerais, but he has lived most of his life in Rio de Janeiro. In 1952, he started his career as a low-level cop and, later became a police commissioner, one of the highest ranks in the civil police of Brazil. Following the steps of American novelist Thomas Pynchon, a close friend of Fonseca, he refuses to give interviews and feels strongly about maintaining his privacy.
His writing is pretty dark and gritty, filled with violence and sexual content, and it usually happens in an urban setting. He says that a writer should have the courage to show what most people are afraid to say. His work is considered groundbreaking in Brazilian literature, up until then mostly focused on rural settings and usually treating cities with less interest[dubious ]. Almost all Brazilian contemporary writers acknowledge Fonseca’s importance[citation needed]. Authors from the rising generation of Brazilian writers, such as Patrícia Melo or Luis Ruffato, have stated that Fonseca’s writing has influenced their work.
He started his career by writing short stories, considered by some critics as his strongest literary creations. His first popular novel was A Grande Arte (High Art), but ”Agosto” is usually considered his best work[citation needed].
In 2003, he won the Camões Prize, considered to be the most important award in the Portuguese language.
Spännande! Det känns verkligen roligt att bredda sin läsning med alla dessa okända brasilianare!
Nu vill jag att cirkeln ska dra igång!