kanada – Richard Ford
Richard Ford var bokmässans största internationella stjärna i år och jag missade honom helt, det enda jag säkert vet är att han träffade Matthias på Ordförrådet och att Ford då uppmanade Matthias att läsa Alice Munros noveller.
Det finns en klar koppling där mellan Ford och Munro, det märkte jag när jag äntligen kom mig för att läsa Kanada. Det avskalade och precisa språket, de avskalade och karga miljöerna och skildringen av människors bråddjup mitt i vardagsbestyren förenar de båda författarna. Inte ett ord för mycket, inte en enda utbroderad passage, inget pynt utan bara observation. Montanas vidder, ödegårdar och en desperation som sjuder under ytan. Få känslor och mycket mellan raderna, så kan min upplevelse av Fords, av många utropade, mästerverk sammanfattas.
”Först tänker jag berätta om rånet som våra föräldrar begick. Sedan om morden, som inträffade senare.” Så börjar den här romanen och han som berättar är Dell Parsons, numer en man i övre medelåldern. Han minns det som hände för femtio år sedan när världen i ett slag förändrades för familjen Parsons, på bara några månader rämnade kärnfamiljen och Dell och hans tvillingsyster Berner tvingas att bli vuxna fortare än de egentligen vill. Boken beskriver också en tid av förändring i USA, där finns ett tomrum att fylla. Fadern i familjen är en av alla de soldater som vigt sin ungdom åt kriget och nu när koreakriget är över så har han ingen riktig uppgift. Modern gifte sig ung med den charmerande militären och gav på så sätt upp både sin karriär och banden till sin familj, det omaka paret flyttar runt till olika flygbaser. Familjen är rotlös och har få vänner, något som påverkar dem alla i grunden. Pojken Dell söker resten av sitt liv efter svaret på hur det egentligen kunde gå som det gick, efter rånet som öppnar den här romanen så skjutsas han till Kanada där han börjar sitt vuxenliv i både ensamhet och utsatthet.
Med detaljerad skärpa beskriver Ford några månader i familjens liv på ett sätt som är osentimentalt och ändå otroligt gripande. Jag håller med alla de som hyllar den här romanen – det är fin läsning.
Kika in hos SvD och Patrik på En trave böcker. Ingrid Elam får också vara med på ett hörn:
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Det här verkar vara en riktigt bra bok! Och det gör i mitt tycke boken ännu mer lockande att du kan se en koppling till Alice Munro, som jag är väldigt förtjust i.