smuts – Wennstam om sex
I Smuts skriver Katarina om det komplicerade förhållandet som många männsikor har till sex. Hon beskriver sex som makt, sex som drog, sex som ett sätt att försörja sig. Huvudtemat är trafficking och brottsmålet handlar om en ung estnisk flicka som anmält en torsk för misshandel.
Berättelsen, som är en blandning mellan kriminalroman och relationsroman, utgår från det ”perfekta” paret på väg in i medelåldern. Jonas är advokat och Rebecka journalist, de har en vacker funkisvilla och på ytan är allt bara fint. Bakom fasaden finns något annat, dubbellivet hotas och utmanas rejält när Jonas blir tillfrågad om han kan vara expertkommentator i TV. Den första stora rättegången sedan sexköpslagen infördes ska genomföras i Sverige och intresset från media är stort. Trycket ökar på Jonas och familjelivet krackelerar.
Jag tycker särskilt porträttet av den fjortonåriga tonårsdottern var gripande. Hon är osäker, kontaktsökande och är både skrämd och fascinerad av att upptäcka sexualiteten i sin kropp. Hon känner en skuld och skam samtidigt som hon inget hellre vill än att bli älskad. Utsattheten hos den unga flickan, utsattheten hos de unga prostituerade och den konstiga mansrollen där sex är lika med makt bildar en otäck historia som känns både mänsklig och viktig.
Tidigare i höstas läste jag Stenhjärtat. Jag gillar att böckerna verkar väl researchade, beskriver advokaternas arbete på ett trovärdigt sätt och tar upp aktuella samtidsfrågor samtidigt som jag får möta människor av kött och blod. Jag ska läsa vidare, som tur är finns där flera titlar ännu olästa att låna på e-lib.
Jag sträckläste Smuts för några år sedan, och håller med om att skildringen av dottern var mycket gripande. Minns att det var en så otäck scen i boken med en prostituerad kvinna som tvingades föra in en flaska… Uh, kommer nog aldrig glömma det.
Hennes böcker är sträckläsare verkligen. Driv i berättelserna och detaljer som gör dem trovärdiga. Som flaskan…
Jag var tvungen att kolla vad jag hade skrivit om denna, jag hade för mig att dottern var den enda jag överhuvudtaget brydde mig om i boken. Och så var det 🙂 Förutom att jag har väldigt svårt för böcker som är kategoriska (kvinnor = offer, män = kräk) så gillade jag Wennstam och har tänkt fortsätta läsa hennes böcker.
Ja, visst är de kategoriska och visst är de ganska svartvita, men jag gillar den starka samhällsdebatten. Tycker dessutom att böckerna blivit mer gråtonade allt eftersom åren går. Senaste speciellt.