Munromania: Kärlek, vänskap, hat

Idag är vi ett gäng som firar novelldagen genom att skriva om den samtida novellkonstens mästare: Alice Munro.

Kärlek, vänskap, hat är titelnovellen i samlingen med samma namn som kom 2001. Jag har hittills bara läst halva samlingen men vill ändå så gärna skriva lite om just den här novellen, den är på många sätt representativ för många av de Munronoveller jag läst hittills.

I kärlek, vänskap, hat möter vi en kvinna som bestämmer sig för att ta sitt öde i egna händer. Hon förbereder sig väl, tar hand om vardagssysslorna som hushållerska men drömmer om ett annat liv. Hon lämnar sin påvra tillvaro, med möblemang och allt, för att söka lyckan. Den förändringen sker genom en tågresa – som så ofta i Munros noveller –  och väl framme så är inget som hon trott. Hon hamnar i ett liv som hon inte kunnat förutse och allt på grund av några flickors oskyldiga spratt.

I den här novellen känner man igen det typiskt Munroska språket: koncisa och osentimentala beskrivningar, precis och komptimerad meningsuppbyggnad och mängder av budskap mellan raderna.

Lyrans Noblesser
Feministbiblioteket
En dag kanske hon skriver en bok…
Café de la Nouvelle
Västmanländskan
Eli läser & skriver
Cum libris non solus
Lottens bokblogg
Bokmania
Det mörka tornet
Boksnack
Bokmoster
Erikas bokprat
Som ett sandkorn…
Lilla Solberga
Bokdivisionen
Enligt O
Hermia Says
Fru E:s böcker
Kim M. Kimselius
C.R.M. Nilsson

– en novellvåg i bokbloggarhavet –