stenhjärtat

Stenhjärtat är en oerhört otäck spänningsroman som utspelar sig mitt i nutiden och mitt i en på ytan vanlig familj. Boken börjar med att en mamma kommer inspringande på barnakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Dottern, Gloria som är sex månader, andas inte och mycket snart inser läkarna att flickan är svårt misshandlad. Hon har både nya och halvläkta skador och allt tyder på att att hon skakats kraftigt. Just protokollen som berättar om den lilla värnlösa tösens skador är grymt jobbiga att läsa, jag blir nästan gråtfärdig.

Åklagare, målsägarbiträde och kriminalkommissarie kallas in och det är i de juridiska detaljerna som jag kan vila, brottet är för otäckt att ta in men utredningsarbetet är spännande beskrivet. Särskilt med en blivande jurist i familjen så följer jag de olika turerna med intresse, de olika utredarnas privatliv intresserar mig däremot inte särdeles.

Jag har bara läst Svikaren av Wennstam tidigare men jag tycker att de båda är rappa, snabba och helt OK spänningsromaner, Svikaren handlade om fotbollshuliganism och den här som sagt, om våld mot barn inom familjen. Jag skrev vid ett annat tillfälle att de här är böcker där man måste köpa genren men jag hade gärna läst mer om hur den övriga familjen påverkas av brottet mot Gloria. Vad händer med de andra barnen – hur reagerar släkten och jag hade kunnat tänka mig att läsa mindre om utredarnas privatliv och mer om den drabbade familjen.

Trots Bullerbyromantik, ett välordnat yttre så kan där finnas ett mörker under ytan, men kanske är det inte heller så att stenhjärtat hos riddar Kato fanns där från början? Det gäller att modigt ta det smidda svärdet i hand och våga se rakt in i det otäckaste otäcka. Det är samhällets väktares uppgift. Det vill Wennstam visa i sin spännande berättelse Stenhjärtat.