svarthuset – krimi i karg miljö

Svarthuset är en brittisk kriminalroman som utspelar sig på landets yttersta utpost, en ö i Yttre Hebriderna utanför Skottlands kust och människorna som lever där är formade av den karga omgivningen. När en av öns män hittas upphängd i ett båthus, död, skickas kriminalkommisarie Fin Macleod dit för att undersöka om mordet har något samband med ett mord som han utrett i Edinburgh. För Fin blir det en resa tillbaka i tiden, han lämnade en gång ön och har sedan dess inte återvänt. Fins egna minnen, gamla vänners liv och minnen, glesbygdens skeptiska hållning mot fastlandet och ett våldsamt vackert landskap där klimatet påverkar människorna i grunden – det är det som möter mig som läser.

Peter May skildrar skickligt hur människorna på en liten glesbygdsö håller fast i traditioner och religion som fungerar som en trygghet för några av dess invånare och som en boja för andra. Just beskrivningarna av den stränga religionen påminner mig om småorter i Bohuslän där det fortfarande kan ses opassande att utföra trädgårdsarbete på en söndag och överhuvudtaget så var det här både miljöer och klimat som jag som svensk uppvuxen på landsbygden kunde känna igen mig i.

Kriminalhistorien i den här boken är egentligen inte alls viktig, det är förvisso ett mord som gör att Fin återvänder till sin uppväxt men det är det andra som gör läsresan så spännande. Naturscenerier, uppväxtskildringen, vänskapen mellan pojkar, kärleken till en flicka och diskussionen kring vem som är en riktig man – en fullvärdig medlem av öns befolkning. Jag sträckläste den här romanen och jag hoppas att den hittar till många, inte bara de inbitna deckarläsarna utan också alla oss andra som gillar en bra berättad historia. Det får man i sällskap med Svarthuset.