svalornas lek – grafisk roman från Libanon

¨

Ett krig är ett krig är ett krig oavsett. För att göra kriget lite mer uthärdligt använder de vuxna berättelser, lekar och högläsning. I Cyrano beskrivs näsan på olika vis och visst kan man elaborera också när man beskriver ett krig. Det behövs då inte för att få fram en poäng. Inget pynt och utsmycknad alls behövs när det görs så rasande effektivt som i Dö, Resa. Återvända. Svalornas lek. De tydliga svartvita teckningarna berättar om ett syskonpar, de små barnen väntar på sina föräldrar som är på besök hos mormor. De sitter i den lilla hallen som är det mest skyddade rummet i våningen på första etagen. De bor i ett vackert hyreshus med stora öppna ytor och terass men som just nu ligger nära demarkationslinjen, den gröna linjen. Det är 1981, Beirut. Libanon och inbördeskriget i religionens namn delar staden. För att hålla barnen sällskap och för att fördriva tiden dyker grannarna upp och de berättar sina historier, de är människor av alla sorter och alla har de en anknytning till kriget.

Ovan serieläsare som jag är så har jag en tendens att läsa för fort, bilderna är viktiga och får inte svepas över med blicken utan förtjänar att tittas på ordentligt. Lugnt och fint läser jag den här självbiografiska grafiska romanen av Zeina Abirached och kan konstatera att det blir mycket starkt med bild och text som samspelar. Hon beskriver vanliga människor i ett vanligt hus som försöker leva ett vanligt liv, kriget har kommit emellan och vad kan de då annat än att försöka uppträda precis som vanligt?