Bjuder med anledning av Doris Lessings bortgång en repris från 2010:

”En bok om hur livet kunde ha varit – och hur det blev.” Så står det på baksidan av mitt exemplar av Alfred och Emily av Doris Lessing. Alfred och Emily är namnen på hennes föräldrar som i skuggan av det första världskriget möts och blir förälskade. De emigrerar till Rhodesia med drömmen om ett bättre liv och försöker energiskt att bygga en framtid. Romanen är uppdelad i två delar, i den första delen berättar Lessing om ett liv som hon hade önskat att hennes föräldrar hade fått, och andra hälften beskriver

Laurence Tardieu deklarerar redan från första sidan att det här är en självbiografisk text och hon vänder sig direkt till sina föräldrar i boken. Sorgen som legat som ett lock över henne de senaste tio åren, faderns fängelsestraff för korruption och moderns hastiga död, ska bearbetas på det sätt som hon kan bäst – hon skriver.

Jag har sedan länge lutat mitt liv mot skrivandet. Jag har förlitat mig på det. Som man förlitar sig på någon man älskar: vansinnigt. Gentemot och emot allt. Att skriva, det var att kämpa mot tystnaden. … Att skriva, det var också att försöka ställa det ordning … Läs mer