Delphine de Vigan har i sin senaste roman ingenting kan hindra natten skrivit en självbiografiskt inspirerad berättelse om sin mamma. Boken börjar med att författarinnan hittar sin mor död i lägenheten och hon bestämmer sig för att undersöka mammans historia. Hon berättar hur hon rannsakat sitt minne, intervjuat sin syster, mammans syskon, gått igenom släktens papper och lyssnat på 30 inspelade kassetter med morfaderns berättelser och med hjälp av allt skapat sig en sorts sanning. Hon lämnar ut sig och sin familj och ville verkligen komma så nära sanningen som möjligt, hon söker och försöker. Hon har då inte valt att presentera sina fynd som ett reportage utan väljer att skriva en roman. Jag kan tycka att den genren är smått problematisk eftersom det lätt blir att man som läsare glömmer budskapet och mest funderar över vad som är sant eller ej.
Emellanåt kan man ju tycka att autofiktionen och självbiografiska texter just nu får ta alltför stort utrymme, i Sverige har vi översköljts av just den genren. På bokmässan var jag på ett spännande seminarium som önskade upprättelse för fiktionen och jag kan hålla med. I den här boken tycker jag att det finns en allmängiltighet som slår an en sträng, hennes nakna skidring av hur det är att leva med någon som drabbats av psykisk sjukdom och hur utsatta barn är för vuxnas nycker, det berör.
Självbiografiskt har hon skrivit tidigare när hon berättat om sina ätstörningar i Dagar utan hunger. Underjordiska timmar handlar om en kvinna som utsätts för mobbing på sin arbetsplats och det är min favorit hittills. Kanske just för att det är en tydligare fiktion, det gillade jag. Gemensamt för allt jag läst hittills av Delphine de Vigan är att de är lättlästa men inte lättviktiga romaner som har en mycket fransk ton. Ibland önskar jag att jag kunde läsa på franska, det vore något alldeles extra.
En annan fransyska som skrivit om sitt liv är Justine Levý som i sin trilogi berättar om en vacker egocentrisk mamma som drömmer om det ljuva livet och där finns absolut likheter mellan de båda franska författarinnorna. Läs dem båda och lyssna på När liv blir till konst.
 |
| Lyssna på Delphine de Vigan i Sveriges Radio – Jaget regerar i fransk litteratur. |
PS. Gillade man bloggaren Bernur som uttalar sig i programmet så länkar jag här till hans fantastiska blogg. Kvalitetslitteraturens väktare!
Leave a Comment