viviane élisabeth fauville är en så rörande och störande fransk roman att jag blir alldeles svettig av att läsa den. Förvirrad och förtvivlad och genomsvettig. Typ så.
Här gäller det att vara alert när jag läser, Vivianes ordnade medelklassliv har rasat samman. Hon sitter nu med sin lilla babyflicka i gungstolen i en tom parisisk lägenhet, lämnad av en make som visserligen var otrogen men ändock var ett litet sällskap, ersatt av en ung vacker vikarie på chefsjobbet och allt mer förvirrad. Vad hände egentligen igår? Hur ska jag hantera det idag? Kan det möjligen vara så att jag mördade min psykoanalytiker med en kniv?
Den 42-åriga Viviane Élisabeth Fauville, är ensam i världen och bestämmer sig för att försöka reda ut vad som hände. Besluten hon tar är ingalunda rationella och snart befinner hon sig mitt i en mordutredning utan att kunna reda ut varken det ena eller det andra. Jag som läser får följa med in i förvirringens tid och en av känslorna som sitter kvar i mig efter att ha läst klart är omsorgen om den lilla bebisen. 12 veckor gammal ska man inte behöva var med om att bli lämnad ensam i många timmar, drogad och bäddad till i en byrå. Det gjorde mig ont att mansgrisen till pappa inte var mer intresserad. Nåja, om man läser den här boken och tror att det är en deckare så blir man besviken, om man däremot läser och förväntar sig en rapp, lite sårig fransk relationsroman då är man hemma.
Visst är den fantastiskt! Tyckte mycket om den, så intensiv och fascinerande.
Verkligen, hade inte riktigt förväntat mig den sortens text. Överraskad!
Den här vill jag läsa! Som så mycket annat som Sekwa ger ut!
De har en fin näsa för bra böcker!