vattnet i mars – samtal med Mikael Fant

Mikael berättar att han arbetat i sju år med sin senaste roman Vattnet i mars, han ville skriva en berättelse med många huvudroller. Från början var boken driven av en revanschlusta, han ville visa att han kunde få ihop ”den svenska romanen” där han ville beskriva stad och land,ung och gammal, hetero och homo, utbildad och de som blir kvar. Började med personerna Edvin och Alex som novellutkast och fyllde på med en familj däremellan. 

Mikael hade inte varit norr om Dalälven och han ville placera texten på en plats där han inte tidigare varit. Avfolkningsbygd men ändå nära en stad. Storstaden finns på avstånd. Medelpad nära Sundsvall blev valet.

Det finns dialektalt språk i boken och de inslagen kommer från ordlistor och från kompisar, det är ju olika språk för olika åldrar och det var en nöt att knäcka eftersom karaktärerna har sin egen röst och sin egen ton. De har gemensam bakgrund men olika världsbild och det speglar sig i språket. Språket är verktyget för att gestalta människorna, språket ska bygga kataktärer och författarens språk ska inte ta över. 

Siv undrar om Mikael är klar med den här familjen, hon skulle gärna vilja läsa mer. Mikael saknar sina karaktärer men nu känner han dig färdig med dem. Det är för mig en del av bokens styrka att där finns lösa trådar som man kan tänka vidare kring. 

Nästa projekt menar Mikael ska bli lite lättare med färre huvudpersoner, idéer finns för nya texter. Både romaner och en bredare novellsamling. Jag själv skulle gärna läsa en novellsamling. 🙂

Pocket kommer i november och min text om den skrev jag i mars.