vinterkriget – en äktenskapsroman
Tänka sig att en titel kan totalt missleda en så till den milda grad att första tredjedelen av boken inte riktigt kommer till sin rätt. Nu hade jag förställt mig Vinterkriget som en historisk roman med inbördeskriget i fokus och så finner jag istället en samtida relationsberättelse. Visserligen finns ställningskriget där, visserligen finns attacker, anfall och reträtter där och kanske kan det sluta med någon slags vapenvila men spelplatsen är äktenskapet.
Max och Katriina närmar sig 60, de har varit gifta länge och livet går sin gilla gång. Inget är särskilt spännande längre, ålderdomen närmar sig allt snabbare och samtalsämnen har tagit slut. Den yngsta dottern Eva har 29 år gammal flyttat hemifrån för att studera konst i London, Helen bor kvar i Helsingfors tillsammans med man och två barn. Hösten är på väg och strax innan Max sextioårsdag träffar han den före detta studenten Laura. Hon rådfrågar honom i hans roll som professor och Max känner sig märkvärdigt upplivad av Laura, ska hon kunna rädda honom från att åldras? På något sätt gick mina tankar från Max och Katriina till Nessers senaste par Maria och Martin, kanske var det så enkelt att de båda paren är medelålders, männen är akademiker och svårt att handskas med åldrandet och att kvinnorna var och en på sitt sätt är mer handlingskraftiga? Nåväl, vad handlar då boken om?
Jag får följa med under några månader en krigsvinter då de alla får gruppera om sina liv och för mig är berättelsen om dottern Eva allra mest intressant, hon söker efter någon slags mening och riktning i livet och kanske har hon efter vintern i London äntligt funnit sig tillrätta. Nu är det bok två samma vecka som jag läser som är finlandsvensk och jag fortsätter mina hyllningar över det vackra språket. Det är ord och meningsbyggnad som tjusar och förtjusar mig, utmanar och gör att vanlig slöläsning är omöjligt.
Philip Teir är en av besökarna på den kommande mässan. Jag har två seminarier på min önskelista:
Evenemang
-
Dissekerar kärlek i vår samtid
Både Lena Andersson (Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek) och Philip Teir (Vinterkriget – en äktenskapsroman) har skrivit romaner om relationer och besatthet. De utspelar sig i nutid i Stockholm respektive Helsingfors. Huvudpersonerna kastas mellan hopp och förtvivlan. Oförnuft och känsla tar överhanden, total maktlöshet och eufori blandas. I essäboken Min frihet diskuterar Björn Larsson kärleken kontra friheten. Han tar sitt eget liv som exempel på att friheten är en ständig erövring och att den måste ingå kompromisser med kärleken. Varför skriver dessa författare om kärlek just nu?Moderator: Björn Linnell, senior advisor på Natur & Kultur. -
Måste allt vara sant? Fram med fiktionen
Anna Fredriksson, Jens Liljestrand, Philip Teir och Kjell Westö sjunger fiktionens lov och analyserar den dokumentära trenden i Sverige. Norén började, Knausgård tog upp stafettpinnen. Felicia Feldt skrev om sin mamma, Felicias mamma svarade. Jonas Gardell skriver om aids och Karolina Ramqvist om att växa upp. Ja, det är viktiga böcker, men vad har hänt med romanen? Efter vågen av autofiktion är det dags att ta romankonsten och fantasin till heders igen. Det finns nämligen en sanning som man lättare når genom fiktionen. Måste alla berättelser idag vara ”based on a true story” för att väcka intresse?Moderator: Katarina Gäddnäs, författare och journalist.
Vad kul att du tyckte om språket! Själv uppfattar man ju inte det som vackert, man pratar ju bara på 🙂
Det som gör det så speciellt för en svensksvensk är orden som används i andra betydelser och ord som vi uppfattar som lite ålderdomliga. Å så meningsbyggnaden då. Härligt!
Jag är alldeles förtjust i Teirs bok! Något med språk och stämning som fångade mig. Jag tänkte mig aldrig att den skulle handla om det riktiga Vinterkriget men jag älskar den med klurighet valda titeln.
Jag gillar verkligen språket, det vanliga som skildras så precist.
Ser fram emot att läsa den. Tjuvläst första meningen igår i bokhandeln… (borde köpt boken).
Måste erkänna att första meningen inte riktigt är signifikativ för resten av boken. Boken är bättre.
Ja, men åh så bra den var! Missar tyvärr Teir på mässan, missar det mesta på mässan… Hade gärna hört seminariet om fiktionen! Fram med den – ja!
Japp! Fram för fiktionen, det ska jag absolut lyssna till!