Nu kunde jag inte hålla mig längre, trots att Levande och döda i Winsford  går som följetong i SvD i sommar så var jag tvungen att lyssna på slutet. Han är sig lik Håkan Nesser och hans böcker innehåller alla en förunderlig blandning mellan mysterier, spänning, relationer och funderingar över livet. Allt klätt i en språkdräkt som suger in läsaren och gör det omöjligt att sluta läsa. Jag hörde någon kommentera just den här senaste boken med orden, det är tur att han bytt utsida för annars är inget nytt. Där kan jag inte hålla med, visst har Nesser hamnat lite i samma fåra med medelålders huvudpersoner