vägen mot bålberget

Tidens tro drabbar människan. Var och en salig på sin tro stämmer dåligt när människors livsöden styrs av sådant de inte kan påverka. Så var det då, så är det nu?

Det var det där med associationer, det började med en promenad på Marstrand som gick förbi kyrkan där, då kom jag att tänka på häxanklagelserna som gjordes mot kvinnor i trakten och därifrån gick tanken till en bok jag brukar läsa högt i årskurs sex. Häxans son, som för övrigt är fantastiskt bra att jobba kring. Vidare i tankebanan mot Therése Söderlinds bok som flera av mina bokbloggarkompisar läst och skrivit om. Tänkt och gjort, jag lånade hem den som e-bok och nu ett dygn senare så har jag läst Vägen mot Bålberget.

Romanen utspelar sig i Ångermanland och i fyra olika tider, den börjar i 70-tal, förflyttar sig till 1600-tal, återvänder till nutid och avslutas i 1700-tal och vi får följa Veronika som söker sina rötter. Hennes farmor har en gång berättat om en släkting – Malin – som skulle ha blivit dömd för trolldom men klarat sig från avrättning. Berättelsen om kvinnornas öde vecklar ut sig inför mig som läser och jag blir mest av allt intresserad av de delar av boken som utspelar sig i historisk tid. Där finns en nerv som löper, masspsykosen som blåses under av okunnighet och blind lydnad till en stark auktoritet. Söderlind beskriver människornas utsatthet och kyrkans makt och vad människor är villiga att göra för vinnings skull, eller för förlåtelsens.

Malin och Olof, Jacob och Veronika. Det här är berättelsen om starka, egensinniga människor som vågar gå egna vägar men också berättelsen om de som stannar inom systemet. De som håller tyst, de som låter oförätter passera för att passa in, de som resten av sitt liv ångrar att de inte sa något och på det viset är det här en starkt drabbande roman. Hur ska man kunna välja rätt? Visst är det så att tidens tro också drabbar den nutida människan och Veronikas karriär och barnlöshet som leder fram till ett intensivt släktforskande är något som man kan känna igen. Desto fortare världen spinner runt omkring, desto mer behöver människan jorda. Ha en tillhörighet. Hitta ett tecken från gamla tider, om det så är ett stycke gult kläde eller en känsla av att höra till.

SvD, GP och Lottens bokblogg har också skrivit om den här spännande romanen.