Hos mig är det klippa, tång och bok som gäller. Same, same. Smått schizofrent är det hur som att sitta på en kobbe i Stigfjorden och läsa bok efter bok som utspelar sig i Främre Asien, Mellanöstern eller Nordafrika. Utan att överdriva kan man säga att miljöerna skiljer sig en del… Ger mig nu i kast med åttonde från regionen sedan semestern började. Vilken bok det är?
Frälsningsarmén av Abdellah Taïa.
Jag har just läst hans Ett arabiskt vemod och tyckte hemskt mycket om den.
De är lika men ändå olika. Jag gillade nog vemod lite mer.. Text om Frälsningsarmén kommer imorgon.