liknelseboken- en roman utan början eller slut

Författare är det han blev Per Olov Enquist, hans far som dog när Enquist var endast ett år var också diktare. Det halvt uppeldade notesblocket med nio saknade sidor är en återkommande gåta i den här romanen som Enquist själv kallar – En kärleksroman. Det där att trolla med orden det hörde predikanten till eller möjligen den som var tokut eller eljest, rädslan för att det skulle vara smetut var ständigt närvarande. Opassande. Gossen blev ändå yngligen som blev bevandrad i hittepå, han skriver i fantastiska bilder som hakar i vartannat.  Liknelseboken är det senaste (sista?) tillskottet i bokahopen som förföljer, tynger eller tröstar författaren. Oklart vilket. 

Teman som slingrar sig om varandra i de nio liknelserna är strävan och skuld, den sexuella spänningen som driver människan och så tonen från den ospelade fiolen. Vemodet som stråke gnider strängen som icke tagits i bruk, Enquist funderar mycket om hur han förvaltat sitt pund, han känner de glosögda, vattniga blickarna från vännerna vid flodens strand. 

Eftersom jag lyssnar blir texten mycket personlig, P O Enquist läser själv och genom den knarriga gammelmansrösten skymtar en charmig pojkröst, omständlig på gammelmansvis och osäker på ungdomensvis, dialektala uttryck, omkväden, detaljerat klätt i den frikyrkliga språkdräkten som kanske också den fungerar som katalysator till ungdomens minnen. Sprit, skuld och lust som tvinnar sig om vartannat och det här är en roman som inte tar sin början och inte har något slut utan handlar om hur vi lyssnar till oss själva och vår historia. Lomhörda eller lyhörda inför vårt åldrande och livets slut? Liknelseboken är den här författarens sätt att göra bokslut, kvinnan på det kvistfria furugolvet var rådgivare och förlösare så att gossen kunde komma igenom till vuxenlivet och här är det en revision av självaste veka livet som pågår. En sammanfattning av ett liv, ett notesblock där raderna är nedkastade på ett sådant sätt att jag som läser njuter av det vackra språket och den sorgsna tonen.