den bästa dagen är en dag av törst

Ännu en markusbok – det var efter att ha sett Marcus fina foton från Mommsenstrasse 4 som jag definitivt bestämde mig för att läsa Jessica Kolterjahns litterära fantasi om ett år i Karin Boyes liv. Året är 1932, platsen är Berlin och Boye har rastlös och deprimerad rest till staden för att genomgå psykoanalys, hon vill förtvivlat gärna botas från de drifter som rasar i henne. Varje gång hon bejakar dem, det hon kallar giftet rasar hon ned i de djupaste depressioner och då kan hon varken skriva, älska eller leva. Jag förundrades över Kolterjahns förmåga att förvalta den historia som är Boyes, att använda hennes texter och biografiska element från hennes liv och skapa en roman som berör. Hon sätter skickligt in Boyes liv i ett både kulturellt och politiskt sammanhang, 1932 är ett omtumlande år i tysk historia med valframgångar för nationalsocialisterna och massmöten på torgen. Kommunister och oliktänkande, judar och homosexuella får ett allt mindre utrymme och Kolterjahn beskriver hur Boye känner sig allt mer orolig för framtiden. Samtidigt finns i Berlin en acceptans för homosexuella och bisexuella (i Sverige är det vid tiden straffbart) som gör att Boye kan börja närma sig känslan av att höra till. I korta, ofta hetsiga, nästan fragmentariska bilder växer Boyes år i exil fram för läsaren, hon vandrar febrigt Berlins gator och letar efter styrkan att våga hävda den hon är. Vara den hon är. Få tillbaka livet där Den bästa dagen är en dag av törst. Riktigt bra!

Jag gillar att Jessica Kolterjahn, är lite tuff också. Att välja en av de där raderna som står i typ alla tonårsdagböcker och kaxigt göra den till sin egen titel. Det tyder på mod. Vem kan å andra sidan klandra henne, varför leta efter titlar när strofen bara passar så väl in? Vem kan säga det bättre?

Karin Boyesällskapet bjuder en inspelning där man får höra de första stroferna i dikten I rörelse lästa av författarinnan själv: http://www.karinboye.se/verk/ljudinspelningar/index.shtml