vi kom över havet – en roman om vi och de

Vi kom över havet är ett formexperiment, en kortroman som konsekvent har ett vi eller ett de som tilltal. Vi – är postorderbrudar som lockas från sina hem i Japan till USA efter det första världskriget och den anonymiserade tilltalet, det kollektiva viet passar egentligen dåligt eftersom det inte är en homogen grupp människor som romanen vill skildra. Flickorna, kvinnorna kommer från många olika bakgrunder, olika delar av Japan och får skiftande liv i det nya landet.

Det här är Amerika, skulle vi intala oss. Det finns ingenting att oroa sig för. Och vi skulle ha fel.

Det som förenar viet är att de kommer till USA med hopp om ett bättre liv, de arbetar hårt för att förverkliga den drömmen och att de förskjuts ett 20-tal år senare då de efter Pearl Harbour betraktas som fiender. I sista kapitlet är det de som kommer till tals. De som märker att alla japaner är försvunna från staden, de som undrar vart de tagit vägen. Undrar egentligen om det tillförde något, kanske skulle hon hållit sig till vi? Vad tycker ni andra som läst?

Det här är en bedrägligt tunn bok som det är lätt att läsa för fort. Kapitlen är korta och liknar ibland nästan listor i staplade händelser, för mig var det nödvändigt att stanna upp och hinna med att läsa också det som står där mellan raderna. Det är inga yviga gester, inga dramatiska vändningar utan nedskalat, repetitivt och mycket vackert. Vackert om ett förskräckligt stycke historia som jag visste väldigt lite om innan jag började läsa. Nyligen läste jag en novell i Granta av Otsuka som var lika vacker, det blir till att leta efter fler texter av henne.

Klickar mig till hennes fina hemsida där man kan läsa mer.