Adrian och jag, 1982 revisited
1982 var jag på språkresa i England med i bagaget hem hade jag en bok och två singlar. Skivorna var låtar av Men at Work och Human Leauge och boken var The Secret Diary of Adrian Mole av det årets succeförfattare i England. Sue Townsends bok om den unge Adrian var megapopulär den här sommaren och fanns överallt. Jag köpte och läste och minns ännu hur jag gillade den speciella, naiva och lite bortkomna, men ack så charmiga brittiska humorn som sprutar ur sidorna. Vad jag förstår finns det en hel serie Adrianböcker men för mig var det den första som var grejen. Det var dessutom en av de första hela böcker som jag läste på engelska och för mig var det något alldeles extra. Jag växte inte upp i en miljö där tanken på att läsa en engelsk bok fanns, plötsligt öppnade sig en helt ny värld. Behöver jag säga att jag dammsög biblioteket efter fler engelska böcker och läste totalt utan vägledning i flera år efteråt?
Tyvärr lånade jag ut mitt ex av dagboken en gång och sedan dess är den försvunnen, vilken tur då att det finns en hel site där jag kan återuppleva boken. Dessutom finns Adrian på twitter, passa och och följ så får man dagens fniss.
Ja! Älskade ocksp Adrian Mole, men läste dem på svenska. Nu har jag Sue Townsends senaste roman på vänt. Det börjar bli knappt om tid, lånetiden håller på att gå ut…
Ta dig tid för den, gå till sängs i en dag!
Hej Anna! Nu har jag läst drygt hälften och känner att jag lednsat lite. Gillade jättemycket i början men nu tycker jag mest den är tjatig… Läsa vidare eller ge upp?
Läs du vidare, visst är det lite upprepningar men det kommer knorrar framöver som förändrar bilden och skruvar till ett varv extra.