ett tårtbageri med detektivbyråkomplex

Finns där någon som inte då och då vill fira och behöver en tårta? Det är Mrs Angels inställning när hon startar sitt lilla tårtbageri i Kigali, Rwanda. Hon har följt med sin man, forskaren, från hemlandet Tanzania till en utlandspostering och hon hittar ett sätt att hjälpa till att försörja de 5 barnbarnen som nu bor tillsammans med dem. Jag får följa med i vardagslivet och där finns alltid en stund över för en kopp kardemummate.

Mrs Angels Tårtbageri blir det sociala navet i lägenhetskomplexet för utlänningar och hon får besök av ett antal beställare som berättar sina historier, de har alla livsöden som speglar samhället, de berättar om regionens konflikter och särskilt då folkmordet mellan de olika folkgrupperna i Rwanda där barnsoldater deltagit. Viruset som tagit Mrs Angels båda barn diskuteras, FNs hjälparbete och arvet från kolonialismen också och mitt i allt detta så ska det bakas tårtor och ordnas kalas.

Det här är en lättläst roman från Afrika som vill vara en mysbok á la Damernas detektivbyrå, med en traditionally-built kvinna i huvudrollen, det ska drickas te, alla berättar sina historier för Angel och hon lyckas med små råd och omtanke om alla skapa en fin gemenskap. Tyvärr gör upplägget det lite förutsägbart, Gaile Parkin har i sin debutroman gått i fällan ”berättaomallt”. Förklara allt, helst hela afrikanska kontinentens svårigheter och glädjeämnen på några sidor och så det återkommande myset. Detektivbyråkomplex som tyvärr lyser igenom, hon har missat det som Alexander McCall Smith gör så bra, att han låter sin skildring av samhället och afrikanskt vardagsliv ta tid. Långsamt vindlar sig serien fram och han väljer ett tema för varje bok. Parkin vill berätta just allt.

Nu är mina invändningar egentligen små randanmärkningar, det här är en roman som passar att läsa för alla de som inte så ofta läser om Afrika. Charmigt och lättläst och finns i perfekt sommarpocket!