fjärilseffekten – en drabbande roman
Ni vet den där kaosteorin om att när en fjäril slår ett vingslag i Amazonas så påverkas atmosfären så att det blir en tromb i Skåne? Det faktum att till synes helt oplanerade händelser ger stora effekter eller konsekvenser någon annanstans är temat i Karin Alvtegens nya fantastiskt fina relationsroman Fjärilseffekten.
Tro nu inte att det här är en gullig eller en lättviktig bok. Jag associerar själv fjärilar till något som inte dröjer sig kvar, som fladdrar runt och mest söker sött och sol. Den här berättelsen är inte alls sådan. Den undersöker envetet och ihärdigt, lättsamt och djupt huruvida vi människor kan påverka allt som sker, om vi kan göra medvetna val eller om det finns saker som bara händer. Fjärilen viftar snabbt till, beslut fattas i hast och plötsligt så får det en oväntad och heltomöjligtattförutsekonsekvens i mitt eget eller någon annans liv. Romanen börjar med en otäck olycka, ett tåg kör in i en bil på spåren och många människor dör och jag som läser förflyttas från olyckan tillbaka några månader i tiden och kan med huvudpersonernas hjälp få styr på något av vad det var som ledde fram till den.
En promenad förbi en arkeologisk utgrävning, en känsla av att alltid behöva var perfekt, huvudlös förälskelse, ett besök på en guldsmedsaffär, det fjärilslätta fladdret av ett nytt liv som intar en kropp, ett svek mot ett barn och kvävande tystnad. Jag får lära känna Bodil, Viktoria och Andreas och de är alla fångna i tystnaden, i behovet att hålla fasaden uppe och vara duktiga. Medelålders Bodil, som vet att tiden är utmätt, dottern Viktoria som tycker livet är tomt fastän hon är alltigenom lyckad och Andreas som inte vill rasera sin idylliska förortsfamiljelycka genom att erkänna att han varit utsatt för ett våldsbrott. Som ett stråk genom romanen ligger psykisk ohälsa och hur det ska döljas för omvärlden och jag fann den här romanen mycket gripande, både på det personliga planet och som samtidsdokument.
Läs, läs, läs. Eller lyssna som jag gjorde. Det här en drabbande roman!
Tack för tipset. Tror den här skulle passa bra som en ljudbok för mig. Men det lär ta ett tag. Lyssnar just nu på Paganinikontraktet. Snart färdig då men efter det står The Passage på tur och den är ju ganska lång. Hehe 😉
Det är en bok som tål att väntas på. Jag gillade att den inte var så lång heller. Mycket berättat på ca 7 timmar!
Du sammanfattar den fint, tycker jag. Ser också att du läser Americanah, vad tycker du?
Jag har bara precis börjat. Tror att den blir mycket fin läsning!
Alvtegens böcker har jag gillat allihop och den här kommer jag att läsa så småningom.
Gör det! Väldigt bra!
Jag har också läst den och åh vad jag tyckte den var tung att läsa! Bra, men så jobbig och deprimerande…
Där finns ju ändå strimmor av hopp! Inte riktigt blytung, det tyckte inte jag!