god natt, oktober

God Natt, Oktober: Adam sju, Adam tjugo sådär och däremellan en ovanlig och sorgesam uppväxt i Landala, Göteborg. Kapellplatsen med sina höghus är fonden till berättelsen som har Adam i centrum, han är jagberättaren som delger oss utsnitt ur livet som bildar en helhet. Det här är en roman där jag får följa med in i en familj som inte är som andra. Adam – människa på hebreiska – lever sitt liv utan att reflektera särdeles mycket. Det mesta bara blir, han finns till och han ifrågasätter inte ens när katastrofen drabbar hans föräldrar.

En, i många stunder sorglig berättelse om hur behovet att söka efter sanningen växer fram och det är ett sökande efter livet värt att leva. Landala är platsen, dit har föräldrarna flyttat för att de tror på kommunismen, de vill leva i en solidarisk värld och minnena från deras tid i Chile präglar dem. Mamman är den starka, pappan är sjuk och frånvarande mentalt och jag menar att det här är en berättelse som inte egentligen är särskilt bunden till miljön i Göteborg men fint är att märka att geografin och sociologin stämmer. Sedan kan tyckas att fördomar om tvärflöjtsspelande flickor från Örgryte är billiga poänger…

Snygga oneliners, många humoristiska, andra mycket allvarliga – och ett ofta avskalat språk. En av meningarna jag strök under är en beskrivning av när Adam känsla när han börjar arbeta som vaktmästare på Högsbo sjukhus:

Jag har kommit till förstadiet till helvetet. Drömmarna här är så små att det knappt märks när de går i uppfyllelse.

Valle Wigers berättade på bokresan att han jobbat med att inte berätta allt, att lita på sin läsare och det är något som jag verkligen uppskattar. Jag föredrar att läsa färre ord som betyder mer.

Nu hoppas jag på en fortsättning, jag vill följa Adam på vägen mot vuxenlivet!