jag tjänar inte – Jenny Åkervall

Ibland trillar jag på en alldeles oväntat bra läsupplevelse och så var det men Jenny Åkervalls Jag tjänar inte. Jag är ju, som bekant, en Borgen-fan och den här romanen gav mig tydliga Borgenvibbar: politisk miljö med riktiga människor i huvudrollerna.

Anna Sager är psykiater och arbetar på en mottagning inne i gamla stan, Emre Oktan jobbar på statsministerns pressavdelning och det är Anna och Emres höstmånader som jag får följa, de blandas in ett politiskt spel som de själva inte kan lösa utan att ifrågasätta sina liv. Jenny Åkervall beskriver arbetet både i maktens korridorer och på psykmottagningen på ett sätt som gör att det känns äkta. Jag får verkligen känslan av att det skulle kunna gå till just så här och det är en ordentlig känga till vården av psykiskt sjuka som hon delar ut, allt för mycket ansvar ligger på den enskilde behandlaren.

Non Serviam – jag tjänar inte handlar ytterst om en grupp människor som inte lägre känner igen sig i den värld de har hamnat i och Ekelöfs dikt går som ett stråk genom texten:

Jag är en främling i detta land 

men detta land är ingen främling i mig!

Jag är inte hemma i detta land  

men detta land beter sig som hemma i mig! 

Det här är en tempofylld roman mitt i samtiden som ur flera olika människors perspektiv undersöker det där med vem man är lojal mot. Var ska lojaliteterna ligga för att människan ska må bra och känna sig äkta? I arbetet, i patienterna, hos makten, hos sin bakgrund, hos familjen? Eller hos sig själv?

Rekommenderas!