– Åååå, det ser ut som en världskarta.
– Nej, det är en bakterieodling sedd genom mikroskop.
Om dessa två kommentarer säger något om min och dotterns olika sätt att se på saker och ting förtäljer inte historien men Tara Donovans utställning på Louisiana är fenomenal på att visa på det stora i det lilla eller om man vill, det lilla i det stora. Hon tar, till synes, vardagliga ting som nålar, knappar, sugrör eller papptallrikar och sätter samman dem så att något alldeles nytt växer fram. Formerna är organiska, det runda återkommer och jag associerar till kretsloppet i naturen. Inget förvinner, det tar sig bara nya former. Om det är världen under lupp eller världen sedd från rymden, eller bara något helt annat spelar ju mindre roll. Tara Donovan var besökets höjdpunkt!
Ja där ser man, en bakterieodling, tänk allt blir konst. Var på en cykelutställning här hemma.
MIa
Sägas ska att konstverket var uppbyggt av små runda metallcirklar som skapade en märkligt fin tredimensionell effekt. Som strålande bubblor. Helt fantastiskt!
Konsten när den är som bäst. Alla får och tillåts ha sina egna ingångar till vad man ser.
Just så! Jag gillar det mycket!
Det ser maffigt ut på bild så jag kan bara tänka mig att det är ännu häftigare att se live.
Ja, verkligen. Man får ju en liten smak av känslan när man ser på filmen också.
Jag har nog kommit med din tolkning, men förstår att din dotter hade en annan. Vår egen lilla värld påverkar helt klart våra tolkningar av den stora.
Så är det. Man kan ju också vara olika personligheter. Helhetstypen och detaljtypen…
Jag tycker också den ser ut som en bakterieodling. En sån där ruskig med nån ondsint bakterie som man kan se i How clean is your house? 🙂 Louisiana är fantastiskt!
Men gud, vilka ondskefulla bakterier. Blir mörkrädd och börjar städa :-))