Kaninhjärta hette Christin Ljungqvists debutroman som hyllades i hela bloggvärlden för ett år sedan, nu har hon gjort det som måste vara supersvårt. Skrivit en uppföljare som har liknande miljöer, liknande tema och liknande övernaturliga inslag. Det finns ju risk att man upprepar sig och lite, lite tycker jag nog att Christin trillat i den fällan. Det här med symbiotiska, övernaturliga band mellan syskon utforskade hon rejält i den förra boken och kändes inte lika nytt längre. Varsel, gengångare och skator är viktiga ingredienser i den här boken och redan som barn är Hanna sär. Hon använder